Förlossnings berättelsen
Jag vet ju inte riktigt hur jag ska skriva det här, jag skriver så får vi väl se hur det blir =)
Det började med att jag vaknade på natten den 14/10 av att vattnet gick, eller snarare att jag trodde att det gick. Fick även då en liten sammandragning , funderade inte så mycket mer på det utan gick upp på toaletten o tittatde hur det såg ut. Sen ringde jag förlossningen o pratade med dom o de tyckte att jag skulle avvakta tillsvidare. Vi fick en tid för undersökning på förlossningen vid 09 på morgonen för att ta treda på om det var vatten avgång eller inte. Vilket de kostaterade att det hade gjort, jag hade bara några enstaka sammandragningar då o vi fick åka hem i väntan på att det skulle hända något mer.
Väl hemma så försökte jag att sova lite med det gick inget vidare, utan jag låg i sängen o kollade på alla serier jag kunde komma på o bara tog det lugnt. Sammandragningarna till tog under dagen o jag hade mycket sällskap i sängen av min vetekudde. Duschade 5 gånger för att lindra värkarna.
När klockan började närma sig 18 på kvällen så kände jag att det började bli väldigt jobbigt att vara hemma o jag ringde då igen o pratade med förlossningen o de sa att vi var välkomna när vi kände för det. Jag ringde till mamma o bad henne komma o hämta oss så att vi kunde få skjuts upp till förlossningen.
Väl på förlossningen så fick vi komma direkt in på ett förlossningsrum och vi träffade då en jätte trevlig BM som kopplade CTGkurva på mig för att kontrollera värkarna. De var då fortfarande oregelbundna, men det fanns där. Det blev bestämt att vi skulle stanna kvar, så R ringde mamma så att hon kom med sakerna och R kunde hämta dem vid entrén till förlossningen. Efter kontrollen av värkarna så bestämde jag o BM att jag skulle prova att ta Alvedon och Dexofen för att se om smärtan kunde bli bättre och jag skulle kunna få vila lite. Då var klockan runt 19:30. R och jag tog det lugnt inne på rummet o andades igenom några värkar.
Vid 20:30 så sjönk lilla prinsens hjärtljud väldigt o då fick jag snabbt lägga mig på sidan för att lätta trycket på kroppspulsådern, jag blev då undersökt för första gången den kvällen och det visade sig då att jag var öppen 5 cm. De satten en skalpelektrod på hans huvud så det skulle ha bättre koll på hans hjärtslag. Blev förstås väldigt rädd när hjärtljudet sjönk, men på samma gång väldigt lättad när jag fick reda på att allt var som det skulle. Eftersom jag fick veta tidigt i graviditeten att jag hade GBS så fick jag intrevenös antibiotika för hans och min skull.
Sen började vi prata lite om smärtlindring och jag har tidigare provat akupunktur och tyckt att det hjälpt, så de satte nålar på mig och det hade god effekt en liten stund, tillsammans med en varm handuk så var det ännu skönare. Tiden rullade på och värkarna blev mer intensiva och det började att göra mera ont. Så jag provade lustgas men tillsammans med värktabletterna som jag hade fått innan så blev jag sjukt yr i huvudet och inte på ett bra sätt, så jag provade på 2 eller 3 värkar sen ville jag inte mer, pågrund av hur yr jag blev.
Under tiden så hade nattpersonalen hunnit att börja sitt pass. Jag provade att stå på knä, och försöka stå upp i gångbordet, men det gick inte för att jag hade så ont i bäckenet o det blev inte bättre under själva förlossningen. Sen föreslog BM att jag skulle sitta på en yogaboll så att hans huvud skulle kunna tränga ner i bäcknet mer, för att det gjorde inte riktigt det innan. Bollen var skönt en kort stund sen blev det bara sjukt jobbigt men R satt bakom mig och hjälpte mig att göra den rörelsen man skulle göra och det gav tillslut resultat. Men det var då inget skönt alls sista stunden på bollen. Tyckte tillslut att det var ett mycket dåligt förslag att sitta där på. Jag kom tillbaka upp i sängen och det började göra mer och mer ont. Trycket neråt var nu ett faktum, men det hade funntis där sen ca kl 23 men vid 00:30 så var det riktigt jobbigt. Dessutom så började det att bli mycket glesare mellan krystvärkarna så det kom en läkare och tyckta att jag skulle få värkstimulerande dropp och de sattet det och det gav inte så mycket resultat så de höjde och höjde hela tiden. En sak jag kan säga är att det kallas ju inte ”ring of fire” för inte!! Det brände något enormt när huvudet stog i öppningen o eftersom krystvärkarna var ganska så glesa så kändes det ännu mer. Men efter 22 min effektiva krystvärkar så kom han ut. Det var en helt underbar känsla när de la upp honom på bröstet och jag fick se honom första gången.
När moderkakan väl skulle ute så gjorde det inte alls så ont som jag trodde att det skulle göra men det var ju inte skönt alls. Något som där emot inte var skönt alls var att bli sydd… Det var värre än att föda fram honom! När hon la bedövningen och stack en nål där nere så kände jag inget men när hon höll på med sina fingrar och när hon skulle sy så var det fruktansvärt. Men det var ju tvunget till att göras…
Sen skulle jag försöka ta mig upp och duscha och gå på toaletten för första gången efter att han var ute och det var lättare sagt än gjort. Det var väldigt skönt att få dusch med också väldigt jobbigt och jag blev jätte yr i huvudet. När BM och R väl hade hjälpt mig tillbaka så hade jag tydligen ingen färg kvar i ansiktet men återhämtade mig efter en stund i sängen. Vid 04 så var det dags att gå in till BB o få sova lite.
Det blev inte många timmar den natten men jag klarade mig iaf av alla hormoner som fanns i kroppen. Vi stannade kvar tills lördag efter lunch för att jag inte fick gå hem före 1½ dyng efter förlossningen med tanke på min GBS fick jag veta nu i efterhand. Vilket var väldigt skönt.
Jag tror jag har fått med allt som hände men med så mycket känslor o andra tankar som fanns så kan jag säkert ha glömt något =P